Tröskel #1 avklarad

Här är armbandet som Stina tillverkat, Rebecca fixat, Holly och Lilly gjort och Maja kirrat. TACK !!!!  Jag fick inte ha dom på mig, men de har legat bredvid mig.

Åter igen, ni förstår inte hur mycket ni alla därute betyder, alla sms och samtal, mail och mess, facbook meddelanden jag har fått. Inte en sekund har jag känt mig ensam (ok, morfinet kanske hjälpte en del också).
Jag vet att många vill veta. Jag är nu opererad, det tog ut 5 lymfkörtlar och analyserade under operation, det verkar i första analysen vara FRISKA!! YEAY! Operationen tog en bit över två timmar. Om jag förstod det hela rätt fanns där två tumöer som växt in i varandra, den var 6x5x1,5 cm, sen hade jag en mindre på ett annat ställe i bröstet, men nu är mitt vänsterbröst historia och styckat i smådelar för att kolla det extra noga och ta reda på vilken av de 40 olika typer av bröstcancer det kan vara.
Allt var bra, jag fick läggas in på ett vårdrum efter uppvak som gick bra men långsamt, jag mådde riktigt dåligt, inte ont men illamående.
Efter ett tag började jag få riktigt ont i armhålan, det eskalerade blixtsnabbt och det blev ohanterbart, jag fick 25 ml morfin till slut och de kunde inte ge mig mer. Jag har aldrig någonsin i mitt liv (och då har jag fött barn utan smärtlindring....) haft så ont någonstans. Det var en fruktansvärd upplevelse, och jag upplevde att alla bara sprang omkring och kände och klämde, slangar hit och dit, hjärtövervakning. Det kändes ungefär som att min axel, arm och skuldra skulle sprängas i bitar. Sen minns jag inget mer för ens jag vaknade med munnen helöppen och var helt borta i skallen, allt det onda var borta och folk bara stod o glodde på mig. Kirurgen kom och tittade, ev skulle de behöva öppna upp igen, men hon ville avvakta. Sen var jag mer eller mindre bara borta hela kvällen och natten... ni som fått konstiga telefonsamtal och sms, nevermind, jag förstår inte heller vad det är jag har skrivit....
Eftersom jag kanske behövde öppnas upp igen fick jag inte äta och dricka, så min natt var lång, jag vaknade, somnade, vaknade, somnade, osv...Till slut runt tio i morse fick jag äta. Underbart.

Jag har mkt grejs som kom ut ur dränaget, en halvliter blod och annat skit, så jag har fått tagit det jag trodde skulle vara ett plast rör (som mera ser ut som en lång slang med en bubbla och spypåse) med mig hem, och det är nästan omöjligt att gömma under jackan, tror jag stannar inne tills jag blir av med den, som förhoppningsvis blir i morgon, senast lördag. Den där grejen som hänger o dinglar runt mig full med blod får min att känna mig sämre än jag är. Jag är slut, trött och fick ytterligare en stor besvikelse levererad när jag blev utskriven. Jag kommer att få cellgifter, hon förklarade att lymfkörtlarna var friska vad de kunde se, men för att jag är så ung så vill de ge mig dem ändå, som en extra säkerhet för att jag ska slippa återfall och eventuella celler de kan ha missat. Jag har inte bearbetat tanken ännu, jag blev ledsen och grät en skvätt, sen har jag bara..... lagt den tanken längst bak i huvudet. Dock är inget 100 klart för ens 21 December, som mina vänner, är nästa stora "hålla tummarna datum" då jag får mera säkra besked och klar behandlings plan.

Nu ska jag bara mysa med Linda och Rebecca, om jag inte somnar, då får de mysa utan mig :) Jag är kritvit i ansiktet, ser ut som om jag ska svimma, jag känner mig lite så, vet inte varför.
Varning för starka bilder (om man är kräsen)

En bit av dränaget och som synes finns det lite bröst kvar, för plastikkirurgen hade det han skulle och lagt implantatet under muskeln vilket gjorde att de kunde lämna kvar det :)