Det närmar sig #3

... ja jag sa ju det, det närmar sig i all oändlighet. Hur kan några dagar kännas som år. Sitter med ett glas rött i näven och tycker ändå att livet e skapligt OK. Eller tycker jag det? Ja, eller...nej? Eller... nä, jag vet inte helt enkelt. Många frågor om hur jag kommer till och ifrån och hur det går till på onsdag. Jag har bestämt att jag ska promenera till St Göran, ha med mig mobilen (alla som har tid o lust får gärna sällskapa mig via sms på onsdag kväll, jag vet redan nu att jag kommer att ruttna i min ensamhet på det där stället med ett rör stickandes ut från någon del av kroppen) och sen får jag hämtning av mamma på torsdag, så jag är väl omhändertagen. Alltså det där röret får mig att känna mig knäsvag och illamående när jag tänker på det. Hoppas verkligen det tas bort innan jag går hem, jag vill inte ha en plast kompis med mig hem. Så, jag är inte orolig för operationen, men för plaströret... jag gillar inte sugrör heller... plaströr undanbedes.
Jag är också lite rädd för en annan sak. När jag fick informationen om operationen så talade kirurgen om flera gånger att de tar portvaktskörteln (den stora huvud körteln i armhålan) och MAX 4 till runt om kring. Max 4 sa hon vid upprepade tillfällen. När hon sen gått sa sköterskan "när du vaknat så kommer kirurgen och talar om för dig hur det gått och hon talar också om hur många lymfkörtlar det tagit bort, som hon sa tar man max 4 för analys. Bli inte rädd om hon säger att hon tagit 7 eller kanske flera, det betyder inte att den har spridit sig utan bara att de tagit några fler för att undersöka"... Jaha.... ja, men det är väl självklart att man inte blir rädd om de tagit tio fast de tidigare sagt MAX 4...... Jag kommer kissa på mig då, och kanske dö på en gång. Men å andra sidan, jag vet inte hur mkt jag kan lita på den här kirurgen, hon verkar lite.... disträ. Första gången vi sågs sa hon säkert "den är 4 gånger 2 cm och sitter här, vi tar bort en bit av bröstet och dina ärr kommer att hamna här".... OK, det trodde jag liksom på. På nästa besök säger hon "och så tar vi bort bröstet och du får ett ärr rakt över bröstkorgen"... eh? What? Vi pratade ju om bröstbevarande kirurgi förra gången sa jag, varpå hon svarade " Nej nej nej, kommer inte på fråga, den är 6 cm lång och är för utbredd, allt ska bort".... Mmmm, ja, självklart, you are the boss liksom..... I det här läget hade varit skönt att sagt "Hörru, en annan butik lovade mig en mycket bättre deal, kan du inte göra något åt storleken så går jag tillbaka dit". Funkar inte så....

Jag har roliga kollegor. Jag pratade med en idag (eller ganska många faktiskt) och berättade att jag hade som delmål att komma på nästa jobb- tillställning som är 17 december. Då skojade denne lite och gestikulerade som att jag skulle rulla in där i rullstol.... en del vill verkligen inte tänka på vilken del det är jag ska ta bort, men en hint är, det är inte ett ben. Trots detta var det ett sjukt roligt skämt och en sak är säker, jag mår som allra bäst när jag får skratta, och det sitter heller inte (trots allt igen) inte långt inne :D
Vi var överens om att efter ett par drinkar är jag som hel igen, och jag vet att det funkar, så jag hoppas att jag inte har så ont att jag måste äta piller och grejor som kan stoppa mitt delmål. Jag missade den förra året, minns inte om det var en av för många halsflussar eller svininfluensan, men det var första bommen på 9 år, och det är inte min grej att missa partaj, jag är fast besluten. Jag ska dit, cancer eller ej!

Den här bilden är mig kär, egentligen bara för att den innehåller mina fina systrar och för att den har fått oss alla att skratta en anings för mycket, jag kan inte ens förklara varför, men något med vinkeln har fått mig längst till höger att se märkligt liten ut, som om fåtöljen slukar mig, jag är inte riktigt så liten som jag ser ut. Sen är vi på en högst trevlig tillställning, vi reste långan väg (till ett kallt Finland) för att gå på BAL! Och någonstans missade vi alla fem att missa vad ordet "BAL" betyder. Det var inte alls så sorgligt som det kan se ut på dessa glada miner. Det här kan ha varit när vi kom på att "OJ, alla har balklänningar"