måndag 27 december 2010

I natt försökte någon ta livet av mig

Mycket obehaglig dröm igen, jag har inte haft drömmar på länge, och nu kommer dom så fort jag stänger ögonen. I natt försökte något ta livet av mig, det var en konstig dröm och jag försökte gömma mig och det var en enda lång flykt. Helt slut när jag väl vaknade. Har haft ont i "bröstet" (hmm... ja, tydligen kan man ha ont i delar som inte ens finns. Finns väl någon bra förklaring till det) Jag var svullen under armen när jag vaknade, det är obehagligt, men det har väl inte läkt ordentligt ännu. Jag är fortfarande ganska stel, det känns som om det fattas 30 cm arm när jag ska sträcka mig efter något.

Låg och funderade på hur det kommer sig att jag kan ha förstadie till bröstcancer (in situ, som betyder att det inte finns spridningsrisk) och invasiva celler samtidigt. Jag får inte ihop det, man har antingen det ena, eller det andra. Den första varianten är den absolut bästa och 100% överlever den, återfall är minimala, något förhöjda för att få bröstcancer igen i samma bröst (om man blivit opererad med tårtbits varianten) eller få cancer i det andra bröstet, men inte så mycket högre än vem som helst som inte tidigare haft cancer.
Det var denna typ som de trodde efter både finnålspunktion och biopsi. Jag ringde min bröstsköterska idag igen, jag måste få förstå. Jag frågade vad det är jag har egentligen, har jag förstadie till eller har jag bröstcancer? Hon svarade att jag i det som tagits ut (mycket stor tumör) hade 10 st invasiva cancer. Sen sa hon, du har inte förstadie till bröstcaner, du har bröstcancer.
Det är fortfarande ingen större fara för mig, men det drar ner chanserna för att slippa återfall, det är verkligen tråkigt.

Nu känner jag lite att jag gärna sätter igång och dödar de där ev som kan ha gömt sig och finns kvar.... om dom finns ska dom dö. Jag vill inte gå runt och tänka så fort jag får ont i huvudet eller ryggen eller höfterna att det kan ha spridit sig. Jag vill bli av med det här nu. Börjar man oroa sig tror jag det blir jobbigare än det behöver. Ju mera tid man har att fundera på, desto värre blir det :) Jag ringde onkologen på radiumhemmet också för att se om de planerat mitt besök, men det verkar inte så. Jag får snällt vänta... VÄNTA.... vänta VÄNTA. Känner mig som snubben som på nyårsafton sitter kvar i telefonkön sen förra året.
Nu måste jag börja packa, för i morgon lämnar jag den här lilla 40 kvm storstadspärlan vid St Eriksplan och flyttar hem till mina 82 kvm i förorten, det är både sorgligt och jäkligt skönt. Allt på en gång. Jag och Rebecca ska packa och gotta oss med ett glas rött, kanske tom kan bli lite roligt att packa :)
Från det här...

Det första jag ska göra när jag kommer "hem" är att ta ett varmt bad, det var längesen! (ja, i badkar alltså, jag har duschat ett par gånger i stan ;)

...till det här



Vad är Invasiv duktal carcinom?:
Invasiv duktal carcinom (IDC) är en mycket vanlig typ av bröstcancer. Det börjar utvecklas i mjölkgångarna på dina bröst, men bryter ut i kanalen rör, och invaderar, eller infiltrat, omgivande vävnader. Till skillnad från duktal cancer in situ (DCIS) , som är en icke-invasiv cancer, är IDC inte en väl innehöll cancer. IDC har potential att invadera din lymfa och system blod, sprida cancerceller till andra delar av kroppen. Om IDC sprider sig utanför sin ursprungliga plats, säger vi att det har metastaserat .

3 kommentarer:

  1. Hej Ida!
    Efter operationen blev jag också väldigt stel. det känndes som armen var alldeles för kort. Hade som en stenhård sträng i den. Detta försvann så småningom efter mkt stretching. (Träningsprogram 3 ggr/dag de 2 första månaderna, som sjukgymnasten gav mig.Har du inte fått det?)Har du opererat bort några lymfkörtlar?
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Hej Anna, tack för din kommentar. Jo, jag stretchar, men det är lite obehagligt tycker jag. Det gör inte direkt ont, men det går ju inte, det känns som om det inte finns nått att stretcha ut, som om man försöker förlänga ett ben. Men jag gör övningarna. De tog ut portvakten och 4 lymfkörtlar till.
    Kram Ida

    SvaraRadera
  3. Dom säger ju att vi bearbetar allt i våra drömmar, alla våra upplevelser och tankar. Jag tror att det är det du håller på med på nätterna. Försöker förstå det ofattbara som hänt dig och förlika dig med tanken på vad som hänt och vad som komma skall.
    Kram, Pernilla

    P.S. Vill du så får du gärna lägga till mig på din blogglista. :)

    SvaraRadera